juni 2011


Ibland frågar jag lite för mycket. Vill stämma av så att alla blir nöjda. Vill inte få skäll om jag gjort fel. Vill bolla med någon även om jag tror att det jag tänkt är rätt. Ofta blir det fel när jag lyssnar för mycket på andra.

Desto mer sann jag är mot mig själv och det jag tycker är rätt ju bättre blir det.

Alltid är det någon som tycker att det blev fel, och då kan jag i alla fall försvara beslutet om jag gjort det jag tyckte var rätt.

Sen ska man komma ihåg att det alltid är lättare att få förlåtelse än tillåtelse.

jaha, då var det midsommar och solen visar sig lite, barnen åkte till norrbotten så det blir till att fira utan dem. lite trist men det ska väl gå att äta en sill utan dem.

i tisdags var sista pluggardagen för terminen, så nu gäller det att ladda upp med de nya böckerna inför höstterminen så jag inte står där till jul och inte har läst alla böcker, det har varit svårare i vår än jag trodde att hitta tiden till att läsa kursböckerna. kan jag ha hängt för mycket vid datorn ? nää, så kan det inte vara, eller…

så nu har jag sommarlov för första gången på 20 år, men det är klart, jag jobbar lite till innan mina fyra veckor semester. men då är det ju som när man pluggade, sommarjobb, kan man kalla sin fastanställning för ett sommarjobb ? hmm. undrar vad chefen skulle säga då. kanske sänka lönen.. hemska tanke, näää, säkrast att inte berätta för henne att jag sommarjobbar lite.

hade funderat på att ta en promenad på morgonkvisten. det regnar. då lär jag ju bli blöt, men å andra sidan är jag inte gjord av socker och grönare än så här blir inte naturen, det är vackert och efter ytterligare en kopp kaffe är jag nog redo, för regn.

idag är det jag som ska ha ett par nya shorts, det är ju möjligt att det finns mer jag kan behöva när jag liks är i köpcentret, men shorts står överst på listan.

 

på väg till någon stor öde parkering sa dottern att hon sett en massa övningskörningsskyltar i bakrutan inne i bilarna och funderade om det var där man skulle ha den. nej då, den sätter man ju bak på bilen. den är ju magnetisk skylten. men si det var inte bakluckan. så nu vet jag varför det förekommer en flitig användning av skylten i bakrutan. mysko, är bakluckan gjord i icke-magnetisk metall och vilken då i så fall. kan det vara austenitiskt stål måntro. jaja, det lär vi ju inte kunna ändra på hursom, så vi får väl tejpa skylten i bakrutan som andra gjort.

körningen gick bra, dragläge hittade snabbt och inbromsningarna blev mjukare efterhand. nästa gång kanske vi försöker oss på en växling.

och skylten, den satte vi på sidan av bilen. inte för att det var rätt, men det var det eenda som funkade idag.

då var det dags för dotterns premiärtur för övningskörning. meningen var ju att mannen skulle ta de första trevande stegen, hitta dragläge, växla, starta, stanna, ja ni vet. men nu är det så att förutom att det ännu bara är jag som fått godkänt handledartillstånd så är han inte hemma.

det är bara att ta tjuren vid hornen, åka till en stor tom parkering och hitta dragläge. ska bara dricka en kopp kaffe för att lugna nerverna innan jag väcker dotter ur sin törnrosasömn.

ibland önskar jag att jag var som mina revsugor

 

lite livsdugligare, tåligare, så jag kunde komma igen år från år, under grenar och snår. önskar jag kunde sprida ut mig lite mer, uppta mer space på jordens yta, nästan så där att jag kunde flyta, fram över människor och händelser och samtal, bara vara där utan att ta över

vara vacker i det enkla, stolt och stadig

revsugor vet att leva de

 

jag är allergisk mot självhjälpsböcker, doktor phil och hurtiga tillrop, drunknar i floder av retorikcoacher, trimma-din-form-till-sommaren-artiklar, sju steg till ett lyckligare liv. vaddå för liv. jag kräks när jag hör att det kommer sol efter regn och att det som inte dödar det härdar. livet belönar handling, ja, det vet jag väl för fan, här har det inte handlats på länge och det märks

jag gråter inombords över mina ytliga tårar när pretty woman får sin prins, stönar tyst för mig själv när jag låtsas vara trevlig när jag egentligen vill be nån dra åt helvete, förnedrar mig som en bekräftelsehora för den som orkar se mina krumbukter och försöker bromsa mig ur en uppförsbacke fast sally sa att det inte går

ge mig ångest intill intigheten så jag kan börja leva igen

det var länge sen jag bad till gud, men då jag var liten och hade panik för olika saker brukade gud höra bön. jag minns särskilt en gång när jag skulle börja mellanstadiet och var livrädd för en kille som var två år äldre för att jag hade kört en stav genom hans boots när han stod på mina och en utvecklingsstörd kompis skidor så att hon var livrädd. anledningen till att jag körde staven rakt genom hans skor var att de lät oss inte komma förbi och när min utvecklingsstörda kompis började gråta av rädsla för ”de tuffa grabbarna” så hotade jag med detta om de inte skulle kliva av. och det gjorde de inte, förrän staven nått sitt mål. med resultat att han var skitförbannad på mig lääääänge, efter denna vinter ville jag alltså inte börja mellanstadiet i den byggnad där han gick. är det nån som fattar allvaret för en då 10-årig tjej som gick med ”livvakter” (killarna i kvarteret i samma klass) hem varje dag efter detta. nåväl, på sommarens sista veckor har det nog aldrig betts till gud så frekvent i kerstins ensamhet vid kvällning. alltid samma ramsa, låt mig slippa ”XXXXX” på mellanstadiet. vad tror ni händer en vecka innan skolstart. jodå, det var för många barn på den skola jag gick så ca 10 barn skulle byta skola till en annan närliggande där även högstadiet fanns (vi bodde ganska nära tre skolor) och då tyckte de att just vi som bodde så nära denna andra skola skulle flytta. det var många som var upprörda, behöver jag berätta att det var inte jag.

gud hör bön helt enkelt.

men nu till saken, nu tänker jag be en bön, även om det var länge sen för två av mina vänners barn som inte vill bli riktigt friska, åtminstone inte så fort som jag vill.

jag ber i tysthet så ni får inte veta hur jag ber, det håller jag för mig.

och bilden lägger jag till för det vackra i livet, även om jag vet att mammorna till barnen inte är så förtjusta.

nu har jag bestämt mig. jag lägger helt enkelt rabarber på lyckan. ska jag spara lite åt er andra tycker ni, jaså, jaja, okej då. jag börjar med att göra en somrig rabarberpaj idag då. finns kanske lyckan där i pajskalet. kanske inte men jag vet då några som blir lite lyckliga åt en somrig efterrätt en dag som denna.

sen tänker jag varma tankar till någon som jag önskar ska bli pigg och frisk snarast