augusti 2011


det regnar och även om jag fått flera koppar gott kaffe redan så hittar jag ingen inspiration. till vad undrar då den uppmärksamme läsaren. till ingenting. jag hittar inte lust till varken pluggande, städning, skrivande, motion, målning… inte ens till att ta mig in i duschen. men det är kanske där jag ska börja som så många gånger förr. duscha, fräscha till mig, ta på lite sköna kläder, sminka mig lite, fixa håret, en kopp kaffe till efter det så är jag kanske igång.

man kan ju hoppas

idag blir det andra bullar, ja, inte för att det blivit några bullar alls på senaste tiden. men ändå. dagens plan är att få saker gjorda som aldrig annars blir gjorda. ni vet, de där pappershögarna, röriga skåp och lådor, böcker i drivor vid sängkanten, allsköns flaskor på badkarskanten, småsaker utan plats på köksbänken, ja, ni vet. eller… är det bara jag. hemska tanke.

bäst att börja!

för idag tänker jag var laglöst onyttig, bara tänka på mig och göra det jag vill. kanske, jag säger kanske så kan jag eventuellt, om jag känner för det, göra en lunch till fler än mig själv. men jag säger bara kanske, för idag ska jag bara vara ego. nog för att jag varit det en hel del på semestern redan, men det kändes så bra att säga det oxå.

så anmäl mig bara, gör det, för idag tänker jag vara laglöst ego.

kaffe. mitt favoritämne på morgonen. ännu har bara en kopp hunnits med då jag sov som en liten gråsvart gris på morgonen. undrar varför jag är så trött när jag varit ledig så länge. jag som har vaknat tidigt hela våren och inte kunnat somna om efter kl sju, helg som vardag. det kanske blir för lite kaffe på semestern. kaffemaskinen i min korridor på kontoret går varm vill jag lova. men hemma blir det inte på samma sätt. nåväl, dags för ytterligare en kopp på bron i solen. sen ska jag göra allt det där man inte hinner i vardagen.

 

Vi sitter i den lånade husbilen, (lånad för att vår volvo gick sönder lagom till semestern och behöver komma till någon bildoktor som inte hade tid innan färden till norr, men nu var det inte det jag skulle skriva er just nu), på väg hem från magiska dagar av solnedgångar och gryningar som obönhörligen väckte nätterna från sitt slummer.

Vi sitter och lyssnar på en repris av sommar i p1, repris för att vi alltid kommer iväg sent och följaktligen då lyssnar på de sena programmen och även kommer hem väldigt sent till storstaden, sonen som har tjatat sig till passagerarsidan sitter i godan ro och lyssnar en lång stund på hur hon pratar om jämställdhet, eu, provrörsbefruktning och andra intressanta saker i en salig blandning av ganska bra musik.

Rätt som det är när en låt tonar ut så drar han ner volymknappen till noll och säger oförstående: – ”jag förstår inte det här mellansnacket i programmet”.

Det tar en stund innan jag reagerar och skrattar åt att jag trodde huvudattraktionen Birgitta Ohlsson fångat hans intresse. Nope.

har ni tänkt på hur ofta men vet precis hur man ska göra. men. ändå gör man något helt annat. själv är jag expert på att ge andra tips och råd om hur de ska göra i en massa situationer och vet nog ofta hur jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt för mig. men. ändå lik förbannat gör jag något helt annat. som igår på väg hem från norrbotten. då äter jag en muffins på mcdonalds, fast jag vart så duktig med mat och motion så länge nu. så slinker det ur mig när vi ätit klart. ”köp en munk och kaffe åt mig” till mannen. ja, jag vet. jag sa munk men trots att han frågade om fyra gånger så blev det en muffins. dounut skulle jag ha sagt. inte för att det spelar nån roll. en dounut hade nog varit lika illa paddlat!