november 2011


 

det är förrädiskt lugnt, ljuset som börjar tränga fram är försiktigt över hustaken. Lika försiktigt som min nystart att komma tidigt till jobbet. Nu lär klockan hinna bli nio idag igen, men imorgon. Då är jag där till åtta!!

Men nog stormar det ändå, i min kaffetarm. Kaffet var nämligen slut imorse. Vilken miss. Men om jag skyndar mig till jobbet nu så får det bli morgonkopp vid skrivbordet istället.

Eftersom alla andra skriver om första advent och det redan då är taget som ämne för dagen, jag inte har hunnit få fram staken, ljusstaken alltså, och inte bytt gardiner till juligare variant så tänkte jag att det missade tåget har redan gått och då får jag helt enkelt hoppa på nästa.

Nästa advent, andra, ska jag på terapihelg. Det är inte bara lite läskigt. Det är jätteläskigt. Men det är bara att bita ihop eller bryta ihop. Det ingår i min famijeterapiutbildning en ansenlig mängd egna terapitimmar och andra advent är lika god start som någon för detta. Det blir gruppterapi i tre dagar, men det är inte övernattning så jag får hem och krama kudden emellan.

Men det som är kvar av denna helg ska ägnas åt jobb, både på hemmaplan och på kontoret. Hemmajobbet blir lite tvätt och hitta staken, fortfarande ljusstaken, städa lite och ja, mer hinns nog inte. På kontoret blir det lite pyssel efter förra veckans ”alldeles för lite tid på rummet”. Jag var med enheten på konferens och två dagar kurs. Det säger ju sig självt att det inte går att trycka in allt fix på en dag framför datorn.

 

It´s fucking amazing!! Jag hade lagt undan en linneblusskjorta modell slim som dottern växte ur för något tag sedan, jag tänkte så där som jag brukar. Om jag blir riktigt smal någon gång så kan jag kanske ha den. och idag när jag skulle ta på mig något fint när vi ska till svärmor på middag så tänkte jag, jag testar. Den sitter som en smäck!

Nu har jag 2,5 kg kvar till mål. Det börjar gå lite trögt och jag är lite less, men, jag håller ut. Jag ska fan inte falla på målsnöret. Och till jul kommer jag att få äta lite vanlig mat. Det ser jag fram emot. Kanske ett glas vitt vin också.

Har ni tänkt på hur mycket långsammare folk går i rulltrappan ner till tunnelbanan nuförtiden, på perrongen och på gatorna. Det är som om alla vore japanska turister om sommaren i gamla stan då allt ska fotograferas ner till minsta glassvåffelstrutsmula. Och hur folk bara stannar upp mitt i en smal passage där vi fortfarande är några som gärna skulle ha velat hinna med bussen. Nu kanske ni tror att jag inte vill bara vara och vara mindful och allt det där med att leva i nuet. Jo, då! Det vill jag nog. Men jag slås av att det nog inte är för att folk har blivit mer mindfulla. Jag tänker att det är alla appar och mejl och sånt man kan läsa medan man går när man har en iphone eller htc eller experia eller allt vad nu denna ny teknik har fått för varumärke.

Det kanske det som är det nya mindfulness, stirra ner i en liten skärm så stannar snart hela stockholm upp.

sitter just och planerar konferensen på jobbet som vi ska ha på tisdag och onsdag. jag tänkte göra lite lagbyggande övningar och det är jättekul att planera. men svårt då det finns så många bra övningar att göra. en av mina medarbetare hittade en toppensida där det fanns rätt mycket att ösa ur.

http://metodbanken.wordpress.com/ 

får bara hoppas att min enhet tycker det är lika kul. det tror jag. gäller bara att hitta rätt övningar.

men nu ska jag dricka upp mitt te och göra mig lite middag.

[intresseklubben sprängs av överbelastning…]

 

sitter som vanligt vid köksbordet med andra koppen svart kaffe och tittar ut över det gråmulna vädret, vad ska den här dagen bjuda som överraskning, eller blir det som vanligt en söndag i november.

i alla fall ska jag ta mig till itrim och träna och köpa mer mat. det börjar sina i källorna i skåp och kyl.

sen har jag funderingar på att sammanställa en diktsamling som alla har snöleoprader i titeln. fråga mig inte varför. det vet jag inte, det bara föll sig naturligt när jag skrev dem.

vill ni ha ett smakprov ? okej, om inte så sluta läs här. för nu blottar jag en dikt.

snöleoparderna jamar natt

 

saknade avtryck

 

vittnar
spår i snön som inte fallit

 

än, finns tid för kurande
kurrande,
gömda från de andra
inneslutna i varandra
åter,

 

vit, saknar sina fläckar
svart, ger dem åter

 

avtryck

 

snön faller genom natten

 

 

~

jahasådåså, då har man gjort det igen. plågat livet ur sig med lukten av en älggryta. eftersom jag inte äter något annat än itrim-mat-ersättningarna så är det lite självplågeri att laga god mat till resten av familjen. men då mannen inte är så föryjust i matlagning så fixar jag en hel del mat även nu när jag inte äter själv den maten.

men nu är det bara 3,5 kilo kvar till målvikt så jag räknar med att kunna börja introducera mat igen på några veckor. det ska bli gött med lite kött. se nu rimmar jag till och med i bloggen.

Nästa sida »