december 2011


om du varit vaken mycket tidigt på
morgonen långt in i december, långt
in i norrbottens grantäta, lyssnat till
stillheten, sakta låtit dig smekas in i dagen

endast du och ljuset i mörkret

 

 

att förklara det som inte låter sig förklaras

mörkt med en strimma
hopp om ljuset
det som låter sig väntas på
det som obändigt bryter genom
börjar som en aning
strax nedan trädtopparna

mörkt med en strimma
hopp om livet
det hett längtade
det som tänder en liten eld
[mitt i allt tänker jag mig en tidig luciamorgon]
små brandgula lågor
svärtar trät, lyser mjukt
men klart

som långt innan soluppgång
som mörkt vitt, kristallklart och ändå
dovt
lite morrande
kurande
tyst rytande mot

ännu en dag

 

Annonser

 

man kan tänka att det är storsint mot någon annan att förlåta den för en oförrätt man blivit utsatt för. men jag tror att man är mest storsint mot sig själv när man förlåter.

den största vinsten för mig när jag förlåter är att jag själv blir fri.

när jag inte har förlåtit har jag elaka tankar, som gör att jag känner arga känslor och blir en argare person. vilket i sin tur oftare går ut över de personer jag älskar än den som har varit dum mot mig.

när jag inte har förlåtit är jag uppfylld av hämndbegär, som gör att jag går och tänker på elaka saker som jag borde utsätta den personen jag inte förlåtit för. men jag utsätter aldrig den personen, jag har bara dessa tankar och känslor, vilket gör mig arg och frustrerad. och när jag är arg och frustrerad förlorar jag min kreativitet och glädje.

när jag inte har förlåtit låter jag mina tankar tas upp av någon annans beteende. när jag borde upptas av tankar på mitt beteende och saker jag vill tänka på.

när jag förlåter, verkligen förlåter, blir jag fri från elaka tankar, fri från arga känslor, fri från hämndbegär, fri att tänka de tankar jag själv vill ha.

och detta oavsett om jag fortsätter vara vän med personen ifråga eller inte. jag gör mig fri när jag förlåter. jag tar makten över mina tankar. jag står upp för mig själv och lever min vardag som jag vill ha den. då är jag den person jag vill vara.

att förlåta betyder självklart inte att jag tycker att den personen har gjort rätt, men det är en annan sak för mig.

det är inte alltid lätt att förlåta, men det är värt det.

varje gång.

ja, så var det då dags att plocka fram julstämningen, snön och tomtar och röda kulor och gran som doftar gran, och minnen. för det är väl lite på minnen om barndomsjularna vi lever.

hon den lilla 

då alla kulor blänker röda
granen doftar gran

två flickor
varsitt paket
sängkanten en tidig julaftonsmorgon
ögon tindra
rufsigt hår (ja, bara den lilla då)

två flickor
likadana hemsydda klänningar
ljusgrå, vita blusar
lugg och korta pager
röda kalasbyxor
förväntansfulla (ja, båda då)

två flickor, så lika, så olika

två flickor
tomten skäggas, det var det värt
paketen, försiktigt med snören
paketpapper (ja, inte den lilla då)

två flickor
spänningen är över
tomten har gått hem
den stora blev prinsessa i ännu
klänningare klänning
den lilla lekte slav i
plyschbyxor med rutor i alla palettens färger

två flickor
i sina sängar, trötta, söta,
en mörkrädd (ja, inte den lilla då)

två flickor, så lika, så olika