om du varit vaken mycket tidigt på
morgonen långt in i december, långt
in i norrbottens grantäta, lyssnat till
stillheten, sakta låtit dig smekas in i dagen

endast du och ljuset i mörkret

 

 

att förklara det som inte låter sig förklaras

mörkt med en strimma
hopp om ljuset
det som låter sig väntas på
det som obändigt bryter genom
börjar som en aning
strax nedan trädtopparna

mörkt med en strimma
hopp om livet
det hett längtade
det som tänder en liten eld
[mitt i allt tänker jag mig en tidig luciamorgon]
små brandgula lågor
svärtar trät, lyser mjukt
men klart

som långt innan soluppgång
som mörkt vitt, kristallklart och ändå
dovt
lite morrande
kurande
tyst rytande mot

ännu en dag

 

Annonser