april 2012


blev övertalad till att äta sushi till lunch men när vi närmade oss köpcentret så sa en kollega vi mötte att det var ett värdetransportrån vid banken så det viftades med pistoler.. så vi vände åt andra hållet och så fick vi en god pizza istället. en bit in i lunchen kom polisen i ilfart körande utanför pizzerian, det kändes sent, men det kanske inte var första styrkan på plats.

ja, det var en alldeles för god pizza, jag kunde inte låta bli att äta upp hela. och det får jag sota för nu. mättare än mättast.

 

att mäta sig mot sina prestationer hela tiden är ansträngande i längden. att aldrig känna sig bättre än sin senaste prestation. att aldrig känna att man duger när man gjort ett bra jobb. good enough. att bara känna tillfredsställelse den korta stunden det senaste jobbet är verkligen bra. för visst är det njutningsfullt. att känna sig riktigt bra.

för mig har det blivit en belasting tidvis, i kombination med rädslan att misslyckas har det varit förödande faktiskt. det har gjort att jag antingen lagt ner alldeles för mycket tid på arbetet eller gjort saker i sista minuten. och då tänker ni förstås, hur menar du nu. jo, för om jag gör det i sista minuten så kan jag komma undan med att det inte fanns tid för det perfekta. förstår ni hur jag menar. ibland säger jag att jag är som bäst när jag är oförberedd. och det är nog sant många gånger, för då vågar jag misslyckas. för då finns det inga egentliga förväntningar. och det är då jag verkligen kan lyckas. då blir jag orädd.

jag tränar mig att gilla det jag gör då det är tillräckligt bra, då det blev pannkaka och då det är briljant. och det gör att jag kan vara mer förberedd, lämna in saker i tid och sist men absolut inte minst viktigt, att känna att jag duger. både i motgång och medgång.

då kan jag vara orädd och förberedd. och hur bra kan inte det bli då.

min son påstår att jag har dyslexi på öronen.. ja, det är fullt möjligt. det är när jag inte hör vad som sägs och gissar nåt ord här och där. jae jae, livet är fullt av gissningslekar och missförstånd.

sen undrar jag om dyslexin kan sätta sig på synen oxå, när jag skulle titta på fotbollsmatchen idag så lyckades jag missa båda målen han gjorde för att jag pratade med en annan mamma på sidan av planen.

 

på 1850-talet hade man fyra diagnoser vid danvikens hospital; tungsinne, vansinne, slösinne och ursinne. dagens start med illamående, trötthet och frustration över att inte hinna allt som till synes är så viktigt gör mig till en nästintill perfekt hospitalpatient. jag kan lätt falla in under vilken som av diagnoserna.

men sen när jag funderar på vad som är en social konstruktion (till den uppgift jag ska skriva, helst idag) och vad som är verklighet, på verkligt alltså. ja då snurrar det innanför skalet. som den fyrkantiga ingenjör jag är så är väl saker vad de är. varken mer eller mindre. eller finns det någon nedgrävd hund som jag inte vetat om. kan det vara så att begreppen skapas i samtalen och i relation till annat, framförallt i relationen mellan. ja, mellan människorna då. och är det så att min verklighet bara är verklig för mig, och din verklighet bara är verklig för dig. eller kan vi förstå varandras verkligheter och låta dem finnas där parallellt. och kan vi till och med samskapa nya verkligheter ur de sanningar vi har suttit fast i och bilda nya sanningar.

ja, det är mycket att fundera på en blåmåndag som denna, och aktar jag mig inte så kan jag säkert platsa in i någon diagnos på 2010-talet oxå.

inväntar inspiration. för vad frågar sig då en vän av ordning. ja, för vad som…

man kan tro att jag skämtar men det gör jag inte, just nu känner jag mig blank som en tisdagsförmiddag i skallen och stirrar på en tom kaffekopp som har fyllts på fyra gånger sen jag steg upp. jag brukar alltid tänka att jag borde städa, men ser ni idag är dt fint i mitt kök, det har faktiskt varit städat hela veckan och undanplockat varje kväll innan läggdags… inte likt mig. men men, det finns kanske hopp om gamla hundar ändå…

men åter till grundproblemet, jag som tänkte att inspiration till en massa kul och nyttiga saker skulle komma ur ett städat kök bedrog mig å det allra grövsta, nu är det bara tomt. men om jag duschar kanske fräschheten kan smitta över in under skalet.

jag testar.

har ni tänkt på hur obehagligt det kan vara att bli stirrad på, man känner det fast det inte syns. ja, om det stirras bakifrån då kan det bli lite obehagligt, så där så man måste vända sig om. för att inte tala om när det stirras framifrån utan ett ord. länge… ja, ni ska veta att jag stod ut länge med stirrandet ikväll, men till slut var jag tvungen att göra något åt den där rackarns diskbänken.

 

och bilen går bra?

 

http://www.johanblanche.se/

har matlagningen gått i stå, vinet är samma vecka efter vecka, och oljan ser trött ut på köksbänken. lätt hänt lätt hänt. här tryter inspirationen för det mesta må jag säga. men så hittar man guldkornen i vardagen lite nu och då. och det är precis vad jag gjort då jag hittade den här sidan (se länken längs upp i inlägget)  för ett tag sen. johan skriver om mat på för mig ett nytt sätt och jag blir inspirerad till att våga pröva nya smakkombinationer som aldrig funnits på min matkarta förut.

nu undrar ni förstås om jag smakat mat lagad av johan. jepp! jag blev bjuden på en god middag innan en danskväll för någon fredag sen och jag kan säga att han är inte bara bra på att prata mat, han lagar bra oxå. ni vet, hos många är det ju mycket snack och lite verkstad… icke här inte.

Nästa sida »