att mäta sig mot sina prestationer hela tiden är ansträngande i längden. att aldrig känna sig bättre än sin senaste prestation. att aldrig känna att man duger när man gjort ett bra jobb. good enough. att bara känna tillfredsställelse den korta stunden det senaste jobbet är verkligen bra. för visst är det njutningsfullt. att känna sig riktigt bra.

för mig har det blivit en belasting tidvis, i kombination med rädslan att misslyckas har det varit förödande faktiskt. det har gjort att jag antingen lagt ner alldeles för mycket tid på arbetet eller gjort saker i sista minuten. och då tänker ni förstås, hur menar du nu. jo, för om jag gör det i sista minuten så kan jag komma undan med att det inte fanns tid för det perfekta. förstår ni hur jag menar. ibland säger jag att jag är som bäst när jag är oförberedd. och det är nog sant många gånger, för då vågar jag misslyckas. för då finns det inga egentliga förväntningar. och det är då jag verkligen kan lyckas. då blir jag orädd.

jag tränar mig att gilla det jag gör då det är tillräckligt bra, då det blev pannkaka och då det är briljant. och det gör att jag kan vara mer förberedd, lämna in saker i tid och sist men absolut inte minst viktigt, att känna att jag duger. både i motgång och medgång.

då kan jag vara orädd och förberedd. och hur bra kan inte det bli då.

Annonser