det är något alldeles speciellt med bebisar. så fort jag ser en sån där snuttis sovande i en vagn eller leende på sin pappas bröst eller förtvivlat skrikande i mataffären eller på tunnelbanan… ja, då händer det något märkligt ljuvligt i mig. och är då bebisen särskilt söt (ja, jag tycker ju att alla är söta) så önskar jag att den var min. och nu tänker ni kanske att det är bara för att mina barn är så stora som den här bebislängtan kommer, men nej så är det inte. så här har det alltid varit, ända sen jag var ung, ja, till och med när jag var alldeles för ung.

och vet ni, idag kommer det två små rara tvillingbebisar hit. ja, deras föräldrar oxå, så det är bäst att jag inte berättar att jag vill ta över dem, då kanske de inte stannar så länge.

Annonser