Jag har sagt det förut och säger det igen, det är aldrig tråkigt att åka tunnelbana. Härom kvällen när jag begav mig från jobbet sådär kring sexsnåret eller kanske något senare (det brukar tyvärr bli senare eftersom jag behöver kompensera den sena ankomsten som jag egentligen borde göra något åt men aldrig kommer mig för att göra, men det är ju en helt annan story) satt det en man, kanske några år äldre än mig, ja eller yngre men då såg han äldre ut än vad han var, brunbränd och hyfsat snygg, välklädd och proper sådär i största allmänhet, på andra sidan mittgången och log lite nu och då åt mig.

Ja, so far so good, men vid t-centralen bytte han plats och satte sig snett mitt emot mig (när jag berättade storyn för en kollega så frågade hon ungefär här i storyn, var det en ”gnidare”, och då fick hon förklara vad det var, för något sådant hade jag aldrig hört talas om i tunnelbanan, men det är tydligen sådana som gnider sina ben emot ens ben.., men nej, detta var inte en gnidare av det slaget, detta var en annan typ av gnidare). Han tog upp sin telefon och vände den ifrån sig och gned intensivt lite nu och då på glaset och blinkade då och då åt mig. Jag förstod inte vad han höll på med men det såg lite märkligt ut får jag lov att säga, han såg ju inte skärmen själv.., men så tittade jag till på hans telefon och där hade han flashat upp sitt telefonnummer stort på displayen.

Ja, om det var hans nummer vet jag ju förstås inte eftersom jag snabbt övergick till mina egna telefonaktiviteter. Minuterna till slussen blev därefter rätt långa..

Annonser