jag har börjat försöka tänka ut nåt klurigt eller intelligent eller humörhöjande när jag ska skriva på nätet. det går inget vidare. på twitter https://twitter.com/kerstinskriver får jag ångest för att man bara får använda 140 tecken och att folk jag känner läser och på poeter (den som vill läsa min posei hittar den här: Direktadress: http://www.poeter.se/kerstinskriver ) får jag ångets för att en del tror att min poesi är en dagbok och för att folk jag känner ska läsa och här på bloggen fär jag ångest för att en del tror att det är en dagbok som är en spegling av mitt liv, vilket det förvisso är men bara en skärva av livet, och för att folk jag känner ska läsa… ja ni hör ju. ändå delar jag länkarna till mina sociala medier för att jag vill att folk ska läsa. jag är knäpp.

men värst är det ändå att när jag börjar tänka så knyter det sig, när jag bara sätter mig vid tangenterna och skriver utan att tänka så vidare hårt så verkar det gå som bäst.

så, mina vänner, nu slutar jag tänka igen.

Annonser