tankar


behöver beckett behöver bukowski beöver bodil

ja, hur ska man förstå sig själv eller sin samtid utan poesin, utan dikten, utan lusten till livet. en sa till mig en gång ”inte ens i tanken är du fri” och jag har tänkt på det många gånger sen dess. hur ska jag kunna skriva utan att vara fri, ens i tanken. hur ska jag krafsa ihop det där manuset som jag så gärna vill skicka till en särskild förläggare. hur. säg mig. hur utan att vara fri. ens i tanken.

låter orden från den ruffiga skölja över mig och drunknar i det jag längtar men inte vet om jag vågar. får man vara rädd. får man vara en liten skit. kanske är jag rädd för dig. kanske är jag rädd för mig. rädd för lyckan, ja, hur kan man vara rädd för den. ja, det är inte svårt. den är livsfarlig. dödlig utgång varje gång.

behöver dickinson

Utan att veta
när Gryningen –
kommer – öppnar jag
Eller om den har Fjädrar
som en Fågel
Eller Böljor som en
Strand –

/ Emily Dickinson

detta vill jag läsa för dig med vindrufsigt hår på en träbänk i mjuka vågor där vattnet når

 

Annonser

ja, egentligen behöver jag ju inte skriva mer nu då rubriken är övertydlig. det var som på travet på fyran med frustande hästar i snö och kristall runt mulen och snoret (hmm, säger man så om en häst) hängande ner på knäskålarna, ja på hästarna. inte på mig. jag låter aldrig snoret hänga så. hur skulle det se ut när man ska trängas så här den skälvande sista minuten i julhandlen.

men allvarligt, vart tog decembermyset vägen. är det så att man måste göra som gry forshell, ja, hon handlar tydligen julklapparna i november och sedan myser hon runt med en glöggkopp i handen. ja, det var vad hon sa på radion härom morgonen i alla fall på mixmegapols morgontv höll jag på att säga. men ibland känns det som en liten myssoffa de har där på radion. att de antagligen sitter runt ett bord med hörlurar och okammat hår förtränger jag. för vem hinner kamma sig klockan sex på morgonen. ja, inte jag i alla fall. jag får vara nöjd om jag kommit ur morgon rocken till åtta.

men, det var ju inte om morgonkammningen jag skulle berätta. det var ju om hur december rullade förbi mig i sista kurvan i ytterspår. så här med facit i hand som man så käckt brukar säga så hade jag nog inte ens från start en chans.

jag läste en dikt för första gången inför publik häromveckan, det var en fin upplevelse. man brukar ju kalla det utomkroppslig när man inte känner igen sig själv, och det var i och för sig så att jag inte kände igen min egen röst, men det var en inomkroppslig upplevelse helt klart. nervösare hjärta och mage får man leta efter. det gick ganska bra och jag fick nog blodad tand. det var inte sista gången.

lyssnar fortfarande på winnerbäck och frysen har fyllts med mera älgkött och jag undrar vart hösten tog vägen när snömyset landade så fint utanför mitt fönster.

när dagarna går samman och skiljer sig åt på ett obemärkt sätt, med en siffra i taget. månens varv är inget som man tänker på och nu väntar jag bara på snön.

dricker mitt kaffe, låter skivan snurra än ett varv

 

han har ett sånt skönt driv den killen, ja inte på det där klämkäcka sättet. mer ödmjukt sätta ena foten framför den andra men utan att stanna, om ni förstår hur jag menar. sista vi pratades vid på bussen berättade han om sina planer för nästa höst. och jag är helt säker på att det blir en sån förställning. och i förbifarten berättade han om sin blogg som jag inte visste att han hade. han är en sån som får saker gjorda. och som det känns så är det inte så yvigt. jag tänker på hur jag är. jag vill så mycket och snackar mest om det och sen står jag där ett år senare och inser att inte mycket av alla planer blev av.

jag undrar hur de gör, de som får saker gjorda. jag tror jag ska intervjua benny lite mera nästa gång vi ses.

jag pluggar och städar. det känns som om det är det enda jag gör. men det är ju inte riktigt sant. jag handlar, lagar mat, jobbar, tvättar, läser, skriver, kommenterar, promenerar, målar, går i regnet, gråter, drömmer, dricker vin, bygger sommarstuga, telefonerar, hämtar ungar, skjutsar ungar, läser läxor med ungar, diskuterar livets svårigheter med ungar, skrattar med ungar, diskuterar livets lättheter med ungar, badar, älskar, diskar, sover, bråkar, ser film, samsas, springer,

pluggar och städar

ja, då var diskbänken städad och skiner som ett … nu höll jag på att säga något som jag inte hade tänkt. eller jo, jag tänkte ju men jag hade inte tänkt säga så. om ni förstår hur jag menar.

men hursom så är det vackert på de 5 meter diskbänk som utgör en liten del av köket, de saker som  låg där är tyvärr placerade på köksbordet två meter ifrån och om jag fortsätter så kanske brödkorgen hamnar i vardagsrummet. hmmm, är det någon som har en bättre städtaktik så är jag mottaglig för förslag.

mat i micron och tonåringar som klagar på tillgång till mat.

en ros mitt på bordet som bevis på ett års kraftansträngning på itrim, ett glas vin och sol som skiner fönsterrutorna i skam över utebliven putsning.

livet är vackert och mannen tycker detsamma om mig.

Nästa sida »