ja, så var det då dags att plocka fram julstämningen, snön och tomtar och röda kulor och gran som doftar gran, och minnen. för det är väl lite på minnen om barndomsjularna vi lever.

hon den lilla 

då alla kulor blänker röda
granen doftar gran

två flickor
varsitt paket
sängkanten en tidig julaftonsmorgon
ögon tindra
rufsigt hår (ja, bara den lilla då)

två flickor
likadana hemsydda klänningar
ljusgrå, vita blusar
lugg och korta pager
röda kalasbyxor
förväntansfulla (ja, båda då)

två flickor, så lika, så olika

två flickor
tomten skäggas, det var det värt
paketen, försiktigt med snören
paketpapper (ja, inte den lilla då)

två flickor
spänningen är över
tomten har gått hem
den stora blev prinsessa i ännu
klänningare klänning
den lilla lekte slav i
plyschbyxor med rutor i alla palettens färger

två flickor
i sina sängar, trötta, söta,
en mörkrädd (ja, inte den lilla då)

två flickor, så lika, så olika

 

 

Annonser

sitter som vanligt vid köksbordet med andra koppen svart kaffe och tittar ut över det gråmulna vädret, vad ska den här dagen bjuda som överraskning, eller blir det som vanligt en söndag i november.

i alla fall ska jag ta mig till itrim och träna och köpa mer mat. det börjar sina i källorna i skåp och kyl.

sen har jag funderingar på att sammanställa en diktsamling som alla har snöleoprader i titeln. fråga mig inte varför. det vet jag inte, det bara föll sig naturligt när jag skrev dem.

vill ni ha ett smakprov ? okej, om inte så sluta läs här. för nu blottar jag en dikt.

snöleoparderna jamar natt

 

saknade avtryck

 

vittnar
spår i snön som inte fallit

 

än, finns tid för kurande
kurrande,
gömda från de andra
inneslutna i varandra
åter,

 

vit, saknar sina fläckar
svart, ger dem åter

 

avtryck

 

snön faller genom natten

 

 

~

det sprider sig
en längtan
en bubblande känsla av
frihet

vandrar med lätta fingrar över
min hud
sjunger vackra sånger i
mitt öra
droppar nektar på
min giriga tunga
projicerar färgstarka bilder på
min näthinna
låter mig förnimma
den mildaste parfym

trasslar sig in i
mitt hjärta
spinner en silvertråd
för mig att balansera på
över
mörka vatten

 

jag är allergisk mot självhjälpsböcker, doktor phil och hurtiga tillrop, drunknar i floder av retorikcoacher, trimma-din-form-till-sommaren-artiklar, sju steg till ett lyckligare liv. vaddå för liv. jag kräks när jag hör att det kommer sol efter regn och att det som inte dödar det härdar. livet belönar handling, ja, det vet jag väl för fan, här har det inte handlats på länge och det märks

jag gråter inombords över mina ytliga tårar när pretty woman får sin prins, stönar tyst för mig själv när jag låtsas vara trevlig när jag egentligen vill be nån dra åt helvete, förnedrar mig som en bekräftelsehora för den som orkar se mina krumbukter och försöker bromsa mig ur en uppförsbacke fast sally sa att det inte går

ge mig ångest intill intigheten så jag kan börja leva igen