ibland önskar jag att jag var som mina revsugor

 

lite livsdugligare, tåligare, så jag kunde komma igen år från år, under grenar och snår. önskar jag kunde sprida ut mig lite mer, uppta mer space på jordens yta, nästan så där att jag kunde flyta, fram över människor och händelser och samtal, bara vara där utan att ta över

vara vacker i det enkla, stolt och stadig

revsugor vet att leva de

 

efter några dagars vånda om en ny blogg skulle få liv efter aftonbladets nedläggning så tog jag gud i hågen och bestämde mig för att göra en nystart. mina två bloggar får bli en och då jag hade rensat kraftigt i den ena och inte orkar exportera den andra så blir det nystart. vilket i sig kanske inte är helt fel.
dagens vindar startade tidigt, katten hoppade på dörrhandtaget halv sju och då jag har svårt för omsomningar så gjorde jag mig en kopp kaffe och pysslade lite i tanken på vad en ny blogg skulle heta. det är faktiskt det som hindrat mig mest. jag ville slå ihop bloggarna men kände inte att något passade. jag är lite petnoga med ord. men ”svårt att bli lätt” kanske har spelat ut sin roll och ”lev din dröm” känns inte helt rätt just nu, lite för stort kanske. med små steg framåt i ständig rörelse hela tiden kan jag nog bli lätt med tiden och leva min dröm. det är min fasta övertygelse.
pennan är min trygghet och orden kommer aldrig att sluta ha stor betydelse i mitt liv. därför blåste jag liv i en ny vind som jag tror ska ge mig mersmak, och jag hoppas att den även ska tilltala en och annan läsare.