Har ni tänkt på hur mycket långsammare folk går i rulltrappan ner till tunnelbanan nuförtiden, på perrongen och på gatorna. Det är som om alla vore japanska turister om sommaren i gamla stan då allt ska fotograferas ner till minsta glassvåffelstrutsmula. Och hur folk bara stannar upp mitt i en smal passage där vi fortfarande är några som gärna skulle ha velat hinna med bussen. Nu kanske ni tror att jag inte vill bara vara och vara mindful och allt det där med att leva i nuet. Jo, då! Det vill jag nog. Men jag slås av att det nog inte är för att folk har blivit mer mindfulla. Jag tänker att det är alla appar och mejl och sånt man kan läsa medan man går när man har en iphone eller htc eller experia eller allt vad nu denna ny teknik har fått för varumärke.

Det kanske det som är det nya mindfulness, stirra ner i en liten skärm så stannar snart hela stockholm upp.

jag tänkte anmäla mig till en tävling där man kunde vinna en mindfulnesscoaching + att skriva dagbok på nätet (hmm är det blogg det). det är sånt jag behöver i mitt liv. mer ro. jag funderarde på att skriva ett exempel på hur jag skriver om saker men jag vet inte om det här gamla inlägget skulle hjälpa eller stjälpa mig i uttagningen.

mindfulness my ass

jag kan också vara i nuet och njuta av blommors trånande längtan efter solen, jag kan visst stå i ett strilande sommarregn och känna varje vattendroppes ytspänning mot min bleka hud, och även jag kan tugga en melon i hundra tuggor bara för att veta hur en melon smakar, egentligen. visst kan jag det. när jag redan har harmonin och ron i min kropp. när allt känns toppen och fötterna är stadiga i myllan. visst kan jag det då. men när känslorna rasar och frustrationens timme är nära ett sammanbrott i ödslig natt som långsammare än långsammast går mot dag utan nåd. då kan jag inte det

vad tror ni, är det nåt jag ska slänga med i ansökan, eller …?